Social baksmälla

Jag såg ett inlägg på Mastodon som jag känner igen mig väldigt mycket i:

På jobbet är jag världens mest sociala människa. Så det är lite knäppt att jag drar mig från det privat. Eller så går kanske bara det sociala batteriet tomt på jobbet och laddas enbart av katter, blackmetal och nattens mörker…

Jag svarade:

Känner igen mig i det till 100% och har klurat på det. Det ligger helt klart nåt i det du säger. Jag vet inte hur det är i ditt jobb, men i mitt jobb är varje social kontakt relativt kortvarig. Jag tror det är ett av svaren i mitt fall – att jag vet att jag snart är ”fri” och kan ladda om inför nästa kontakt.

När det blir utdragna sociala kontakter, vilket ofta är fallet i privata sammanhang, upplever jag det som energidränerande. Efteråt är det likt en social baksmälla som endast kan botas med ensamhet.

”Vi är alla olika” — ett uttryck folk slänger sig med lite till höger och vänster. Och det stämmer. Vissa gillar vinter och andra föredrar sommar, somliga gillar naturen och andra föredrar stadslivet. Men på ett område är det som om det uttrycket inte gäller: det sociala.

Först ut att lämna festen är en tråkmåns. Den som väljer en film i ensamhet istället för ett par öl med polarna är konstig. Den som avstår julbordet är en kuf.

Varför är det så? Varför tycks normen vara att gemenskap ALLTID ska gå före avskildhet? Det är som om ensamhet automatiskt stämplas som att något är fel. Att de flesta säger ”jag gick dit själv” istället för det grammatiskt korrekta ”jag gick dit ensam” är kanske ett tecken på hur djupt rotad denna ängslan är.

Jag får ofta höra att jag är så himla social och trevlig. Visst, det stämmer säkert. Jag älskar att lyssna till andras historier och ställa frågor. Men det kommer med ett visst pris. 2-3 timmar, sen är jag helt slutkörd. Den där sociala baksmällan börjar smyga sig på…

På äldre dar har jag blivit bättre på att i förväg meddela att jag inte kommer bli långvarig. Det känns märkligt att behöva nämna det och det möts fortfarande ofta med förvåning. Men jag är för gammal för att bry mig — och det känns jäkligt skönt!

Följande rader från låten Circle av Edie Brickell & New Bohemians känns som jag själv skulle kunna ha skrivit:

And being alone is the best way to be
When I'm by myself
It's the best way to be
When l'm all alone
It's the best way to be