Otrevligt

Så fort jag hälsade på en av dagens kunder förstod jag vad som väntade. Det här blir inte trevligt, tänkte jag.

Det visade sig stämma.

Personen i fråga var inte elak eller argsint, ”bara” väldigt dryg. Visste alltid bäst och avbröt så fort jag skulle svara. Kort och gott, en otrevlig typ.

Dessa situationer är lyckligtvis sällsynta och ingenting jag tar personligt eller bär runt på efter att jag tackat för mig. Men det finns en fråga som poppar upp varje gång det händer: Varför?

Att någon är förbannad eller stressad är lättare att förstå. Det går att anta det finns en bakomliggande orsak och förklaring, även om det inte ursäktar att det går ut över någon oskyldig.

Man att vara otrevlig, vad är grejen med det?!

Det är ju till och med jobbigare att vara otrevlig än trevlig, eller än att vara neutral åtminstone. Och om man önskar framföra sin åsikt, så är det betydligt mindre chans att den får fäste när den förmedlas på ett otrevligt sätt.

Det finns verkligen ingen vettig anledning att vara otrevlig.

Inte för att vara otrevlig, men nu är texten slut.